Jag går i öknen
och sätter mig ensam på berget,
på djävulens sten,
där sorgerna vänta
sen tusen år.
Jag har en syster.
Älvorna vävde hennes silkeskläder,
månjungfrun stänkte dagg på hennes bröst...
Hon var skön - att åtrås av gudar.

O denna syster...
Skulle vi icke berätta sagor för varandra,
oändliga sagor i tusen år,
tills en gång gryningen bryter in -
vår nya gryning.

Min syster...
Hon har förrått mig?
Bär hon dolken vid barmen - den lättfotade?
Svara mig - skrattande öga.

Nej, nej, tusen gånger nej! Jag tror det icke,
om änglarna skreve det med felfria grifflar på
tidernas blad...

Vi överföll mig mänsklig svaghet?

Jag tror ingen i världen är min syster...
Vad hon säger är sant,
hölle ej världen mer ihop
min syster ljuger aldrig



Likt en vårdag kom du
likt en vårdag fanns du här
du sa att du älskade mig
du sa att du var kär
du log och tog min hand
tillsammans rodde vi i land
du sa att du skulle stanna tiden ut
det skulle aldrig ta slut
men nu vet jag att du ljög
att jag inte dög
det är allt jag ser
därför finns jag inte mer




Du gav mig tre röda rosor
en för tron
en för hoppet och
en för kärleken
men när du lämnade mig
tänkte jag på de tre orden
tro, hopp och kärlek
tron vissnade
hoppet växte och
kärleken blommade



När allt känns jobbigt
När allt känns ensamt
Då finns jag för dig,
aldrig mer än ett telefonsamtal bort...

När humöret är på topp
När livet leker
Då finns jag för dig,
aldrig mer än ett telefonsamtal bort...

Vi är vänner
i vått och i torrt.
Vi stöttar varandra när bergochdalbanan
virvlar på alldeles för fort
eller något stannat upp...

Jag finns och tar emot om du faller
om du vill...
Jag lyfter dig upp när du inte själv orkar
om du vill...


:* älskar dig :*